wackawacka
HHHHHHHHHHHHHHHAUUUUUUUUUUAAAAAAA, nu sitter jag är och har värsta överskóttsenerign. Eller så är det kroppen som värker på max.
Jag säger som Nille så vackert komenterar till fest
"hahaha en gång sa Emma:
-Ja igår var det värsta festen"
- jaha vad hände då?
- aah jag minns inte men jag har blåmärken överallt!!"
Tivolirock idag: jag säger bara en sak det var värsta festen
Längst fram på Joddla, älska att fyra random galna killar höll konstant koll på mig så jag inte dränktes i den vilda mansdominerande massan. Själv är jag iaf nöjd med min insats. jajemen den vilda dansen gick som en röd tråd genom publikhavet. Och när det inte kunde bli bättre med mina fullkomligt nertrampade skor, tillrufsade hår och i den ökande varmen stack det alltid fram ett huvud från alla håll med frågan: vill du ha vatten :))))? Tummen upp och sen blev det bad.
Personligen ger jag Petter och Teddybears högst betyg.
Sabaton höll förstås också trycket ;)
Nåväl,
Dagen efter min 18årsdag, 1 maj, bröt jag och en av mina allra närmsta vänner kontakten.
Jag varken hörde eller såg henne under loppet av 2 månader. Och eftersom vi vanligtvis snackar varje dag och känt varandra sen början av högstadiet var det som en stor förlust. Att inte veta var man har dem som man bryr sig om är fördjävligt. Jag älskar henne med hela mitt hjärta och vill därför tillägna denna delen av inlägget åt henne.
Allt handlade om missförstånd och missförstånd skapar en helvetes jävla massa problem. Alltid.
Nu när vi återupptagit kontakten kan jag inte med ord beskriva hur bra det känns. Jag vet var jag har dig och jag kommer stödja dina beslut framöver.
Jag älskar ju dig min vän.
haaaaaaah, wackawacka <3
