F i l u r i b u r

Eftersom jag fick ut så mycket känslor i mitt förgående inlägg kör vi ett något mer, a wtf.
Spännderade kvällen hemma till allas förundran och mammas beundran.
Trots att malmöfestivalens sista dag kändes jävligt lockande strök jag den helt och hållet. Pank som jag är och i behov av familjens förtroende kände jag för att trotsa min duracellfestar stämpel. Så jag körde en hemmakväll. Coca, chips, te och Hannibal Lector.

Ironisk film faktiskt jag älskar Hannibals och den hämdlystne mannen med fejjan lite på sne:s röster. Där satt jag och skrattade så in i helvete. Tom när han stekte-hjärnan-scenen ..det var ironiskt ju :(
Men filmen fick mig att gråta också. Bla då han högg av sin egna hand. Storslaget :) Men mest för att jag tyckte så fruktansvärt synd om Kannibalen. Vilket jag nog inte gjort om jag inte var för Hannibal Rising förra månaden. Där får man följa hans uppväxt från ett oskyldigt barn i ett krigsdrabbat Litauen till den kannibal han tidigt blir..

Nu när jag är i ett förälskningstillstånd till denna serie ska ja självklart slå till med Röd drake och När lammen tystnar. Om jag inte minns fel ska den sistnämda stå i vår breda filmhylla :)

Och till sist. Fick i veckan upp ögona för denna kollection. Kan inte sätta fingret på exakt vad som får mig att fastna.